Sallad

Sallad:

Once there was this little "man"
He'd always walk around school with a cup of tea in his hand
And he'd rather die before getting a tan
Some say he might need his head scaned
Despite all of this he some how had one big Fan.. (You know who you are, Carina)

Everyone thought he was a bit weird
some were even a little scared
To be honest, it wouldn't surprise me if his grew a beard,
just to be even more "feared"

When and If, a big If, he went to school
He tried really hard not to be cool
He used the silence as his tool
But me, he didn't fool...

Some actually fell for him (it)
But I wouldn't call him a big hit.
More like a big Shit,
or maybe a real misfit

The last time a saw him was in June,
might have been under the full moon
that also was the last time I saw the big Baboon (Smellis)
but that was not a day too soon..

Sometimes I miss the stupid grin on his face,
The hidden eyes
even his smart little lies
But now he is lost in the maze,
gone without a trace..



Skriven Oktober 2005

Myten Om Lill-erik

Lill-erik är för mig:

L-Liten (kort i rocken så att säga)
I-Ivrig ("oj, jag missade visst lite..")
L-Lustig (Han har lyckats underhålla mig iaf, men det vet han förståss inte.)
L-Luden (hahaha, you never know)
-
E-Enviiiis ("Jo, en liten promenad bara", "jo, dom kommer, jag lovar")
R-RIIIK
I-Inbjudande ("ska vi.. gå på efterfest hos mig eller" *blink blink*)
K-KÅÅÅT

Den riktiga lill-erik behöver inte alls vara allt detta, bara. Han är säkert detta plus mycket mycket mer ;-)

.Always in our hearts.

Jag har köpt en klocka i dag. Jag har inte haft en klocka på min handled sen i februari förra året då min gick sönder under min resa till Scotland. Det känns konstigt att det sitter nåt påå armen som fångar min blick. Det ser säkert inte så konstigt ut men det känns ovant.

Är det i natt man ska ställa om klockan?

Jag tänkte på Lasse idag. På hur rätt han har, på hur klockren han är.

"Svensk sommar tinar frusna själar och stackars satar som du och jag
som tror och hoppas och tänker att nu så nu är det väl
Äntligen våran tur att träffa någon som behandlar oss väl
kysser mig ömt och brutalt sover sked håller hårt både morgon och kväll
Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar
Och om dom bara gav oss chansen" Ur Svenska Hjärtan av Lasse Lindh.

Jag tänkte oxå på när jag gick fram till honom på Trädgården för att berätta hur bra han är (trots att jag då bara hört just Svenska Hjärtanlåten 1 gång) Han sa väl inte så mycket den gången? Andra gången sa han hej till mig och jag sa hej tillbaka och vi började snacka. Jag minns att han skulle gå och kissa vid vattnet innan vi skulle med hem till hans vän på efterfest. Efterfest med Lasse Lindh, det låter det.. men riktigt så glamoröst var det inte. Öl från sleven och människor på god väg in på deras 30's.. Jag gick hem ganska tidigt. Max och Maribel var oxå med oss. Det var kul på sätt och vis. Ännu ett minne rikare.

Jag älskar mina minnen.
Jag älskar dom så mycket och jag hoppas att jag alltid komme att minnas allt lika klart som jag gör idag. Jag borde köpa en bok och skriva ner mina minnen.

Jag minns alla nätter på KOKO, jag minns alla människor och all musik som spelades. Jag minns när The Automatics spelade "WHATS THAT COMMING OVER THE HILL? IS IT A MONSTER!!?" Jag minns att vi stog i baren på Koko och beställde vår vanliga Sambuca.

Jag minns när vi skulle gå på Franz Ferdinand den 2 december 2005. Alexandra Palace, Ally Pally. Vi åkte tunnelbara långt åt fanders och kom till en bar där vi stannade och rökte innan vi blev uppraggade och bjudna på en taxi upp till ally pally.. Jag minns att vi hade gratisbiljetter och stog på The guest list och fick gå före den extremt långa kön. Jag var ganska full och fullare blev jag. Det var mycket folk och kille bredvid Jeanette tog tag i hennes hand mitt under en av låtarna och bara höll i den och jag minns att jag skrattade och tog ett kort på honom. Jag minns att jag höll i två öl flaskor´i samma hand och skulle dricka ur den ena men glömde ta den andra i min andra hand så medan jag drack ur den ena hällde jag den andra över min vita t-shirt. Nån gång ska man ha gjort det oxå. Kille som höll hennes hand ville följa med oss ut efter konserten. Jag minns att han inte hade nån jacka trots att det var december och det var kallt ute. Nu när jag tänker på det så hade varken Jack, Tom eller Dean det heller när vi träffade dom i februari. Hur som hellst så sms:ade jag till Neville, standard. han var upptagen men kanske kunde joina oss senare. Vi tog en taxi till Toony Loones som låg ganska nära Camden där Neville bodde. Vi hade fått flyers från Tooney Loones ganska många gånger så vi tänke att vi skulle testa. Big mistake. Det kändes som att komma in på ett disko för mellanstadie elever. Rökmaskinen var i fullgång men dansgolvet var tomt och de 20 pers som fanns i lokalen satt längs väggarna. Vi drack lite till och så slog vi vad om att gå upp på den lilla mini scenen som fanns mitt på dansgolvet och dansa själv under en hel låt. Jag gjorde det inte. Jeanette och Killen gjorde det.. Lite senare på kvällen såg vi en man i 30 års åldern som dansade ensam på golvet.. han hade adidas kläder på sig.. jacka och byxor. Ganska illa. Han dansade dessutom som om han gick på E eller nåt. Vårat nya vad var att Jeanette skulle dansa med honom och för det skulle hon få 10 £ av mig och 10 £ av killen.. hon gjorde det. Hon dansade med honom och han verkade inte fatta grejen fför han forsatte att dansa ensam som en idiot medan hon försökte härma honom och hans moves. Det verkade som om vårt sällsakp inte riktigt tyckte att våra vad var så roliga längre, kanske trodde vi slagit vad om honom oxå eller nåt, jag vet inte men han gick i alla fall hem efter att jeanettes dans var klar.
Vi träffade aldrig neville den kvällen, det var ganska självklart.


Länge leve minnen

Vårkänslor.

Ett sms som till världen inte betyder mycket, betyder en hel del för mig.
Några ord fick mig att nästan hoppa till av glädje. Några ord som jag inbillat mig inte spelade någon roll om de kom eller inte. Men de kom, och de spelade roll.

Söndag. Mars. Tråkigt.

Denna dag har varit den längsta på länge. Längre än dan för dan och dopparedan osv.. Längst i världen. Jag har haft sååååååå extremt tråkigt. Jag vaknade klockan åtta av att solen sken in i mitt rum och rakt in i mina stackars ögon. Redan då anade jag vad som komma skulle. TRISTESS. Jag lät min mor klippa mig för att få lite spänning i mitt liv, så illa var det. Sen gick jag på en låååång promenad med min mor eftersom Jillan inte ville ses eftersom hon faktiskt måste plugga (till skillnad från vissa andra). Mer har jag inte gjort..lagat lite mat och handlat lite, men även satt in lite bilder i mitt fotoalbum. Mest de från studenten, ages ago i know.. men jag är seg. Nu är de gjorda iaf och minnen väckta till liv, good and bad. Fy faaan vad jag såg ut. Illa. Har en bild med Anneli där hon sitter med en pappersbit i näsan.. what was that all about? Minns inte att hon skulle gjort sig illa ens.


När jag gick från Centrum efter att ha handlat idag kände jag mig nåt så otroligt sugen på att röka lite. Bara lite. Killen framför mig gick och blossade och jag kände röken sticka i min näsa.. Jag längtar. Helt stört. Jag minns sista cigaretten jag rökte. Det var den där olyckliga kvällen i januari. Jag minns hur jag anar att vi inte kommer att gå ut, trots att vi bara är ett stenkast från Teatron, att vi kommer att gå hem och sova bort den här olyckliga natten. Jag minns Carina gå framför mig, långt framför mig. Jag minns att jag nästan i panik gräver runt i väskan för att leta på min tändare som jag gömt i nåt fack så att mamma inte skulle hitta den. Jag tänder och känner mig lite lugn.. tills jag ser hur jävla långt fram carina är.. "Vänta Carina, vill du har en?" .. "Carina, vill du röka???" Det ville hon inte. Så jag rökte själv.
JAg fick iaf röka innan vi gick hem..


Nu vill jag röka igen. Det är väldigt illa.