What Kajsa Means
K is for Kind

A is for Amazing

J is for Jolly

S is for Special

A is for Altruistic

Jesus..
Föreställ dig Hellis..
mohahahaha..

Jag är uttråkad.
BAJS..
Ja jag vet att jag är omogen.

Scener från ett nattligt förhållande

01.54
(telefonen ringer)

-Hej, vad gör du?
-Jag är hemma och öh.. ser på film. Vad gör du?
(sirener i bakrunden)

-Jag är på akuten....
-Va?!
-Nej jag skoja bara. Får jag komma hem till dig?
-Eh.. nej jag tror inte det är sån bra ide.
-Varför inte?
-Mamma och ronja är ju hemma.
-Och?
-Ne men det går inte.
-Kan du komma till mig då?
-Men jag är ju hemma..
-Jag betalar din taxi.
-700 spänn liksom?
-... eh... ja.
-Nej.
-Jo..
-En annan gång.
-Okej, grejen är att jag åker till Asien om en vecka.
-Oj.. Fan vad kul. hur länge är du borta?
-4 månader.
-oj.
-ja.
-Men när åker du då?
-Den 12 mars.
-Och kommer hem?
-första juni. Så kommer du?
-Nej jag kan inte, dels så kommer det ta piss lång tid att åka och så har jag mens.
-skit samma. vi ska ju ändå inte ha sex eller hur. vi ska ju bara göra det vi brukar göra.
-haha ja "bygga med lego" eller vad var det du kallade det?
-Ja precis. Kom.
-Nej. Men vi kan väl ses kanske innan du åker?
-Ja, om du vill och jag vill.
-jag vill. Det brukar ju falla på att inte du vill.
-Ja.

(tystnad)

-Så, ska du resa runt alltså?
-ja. Massa olika länder.. Men va fan, kom!

(tystnad)

-aja, du får väl sova så gott då.
-detsamma. vi hörs väl innan du åker?
-ja.
-bra.
-hejdå. puss
-puss.

ensam. För alltid.
Jag är ju inte kär i killen. Så varför känner jag mig så extremt ensam? Jag har inte sett honom, knappt hört från honom på en och en halv månad.
Men han åker och han lämnar mig.
Jag kommer att sakna honom.
Jag vill inte sakna honom. Men jag kommer att sakna honom.
Asien.
Fuck.
Thailand. Han lär ju testa sig innan jag gör nåt med honom igen.
Om jag får göra något med honom igen. Jag räknar med det, men det kanske inte är så säkert egentligen. Men jag vill. Jag vill ha honom. Hos mig och inte hos en japan som raggat upp honom.

Jag visste ju på sätt och vis att han skulle åka. Jag hade ju sett hans guide böcker om Asien, jag hade ju sett hans nya termos-set och hans backpacker väska sist jag var hos honom. jag visste ju att han skulle åka men ändå. Jag visste inte när. Jag visste bara att samtalet skulle komma nån gång snart "Kajsa, jag har dåliga nyheter" all over again liksom.


Oh well. jag överlever väl till första juni då antar jag. Då finns trädgården till hands oxå om inte annat. Jag måste överleva. Men tänk om han kommer hem som en förändrad person? Tänk om han kommit på att han inte vill ha kk. Eller om han blivit bög? Eller om han insett att han vill hitta kärleken, den riktiga kärleken och inte den djuriska lusten.

Bara att vänta och se antar jag.





Jag vill ha honom.

Det känns lite bättre nu btw, det har sjunkit in och jag överlever väl antar jag.


I was choking on a cornflake
You said “Have some toast instead”
I was sleeping maybe three hours
You said “You should get to bed”
I was waiting at the church door
For the minister to show
I was looking at the new year
You said “Walk before you crawl”
I was feeling like a loser
You said “Hey, you’ve still got me”
I was feeling pretty lonely
You said “You wanted to be free”
I was looking for a good time
You said “Let the good times start”
With a quiver of your eyelid
You took on someone else’s part
Maybe I’m a little greedy
You said “Think before you speak”
Sometimes I’m a little seedy
You said “Everyone is weak”
Now I feel a little better
Is there something I can do?
But I never heard the answer
I never had a clue
But what about me
I don’t really see
How things will improve
If all you want is to stay loose
There’s a little echo calling
Like a miner trapped inside
If I tell her of this moment
She will in me doubts confide
And she’s on me like a blanket
Like a stalk of wilting grass
I’m not sure about her motives
I’m not sure about her past
But my faith is like a bullet
My belief is like a bolt
The only thing that lets me sleep at night
A little carriage of the soul
If it starts a little bleaker
Then the year may yet be gold
Happiness is not for keeping
Happiness is not my goal
But what about me
I don’t really see
How things will improve
If all you want is to stay loose
But what about them
You play mother hen
To a gaggle of gangling youth
All you want is to stay loose
I was living through the seconds
My composure was a mess
I was miles from tenderness
It was dark outside, the day it was lying in pieces
Everything is flat and dreary
I couldn’t care what’s in the news
Television is the blues
Television is hysterical laughter of people
And I know it could be me
I’m always asking for more
I keep running round in circles
I keep looking for a doorway
I’m going to need two lives
To follow the paths I’ve been taking

BELLE AND SEBASTIAN - STAY LOOSE

3500 kr kan man göra mycket för.

Jag är upprörd.
Jag är ledsen.
Jag är Deprimerad.

På grund av många olika saker, just nu, i denna minut, beror det till största del av att min mor har bestämt att jag ska betala 3500 kronor till henne i månaden framöver, istället för den nuvarande summan på 2000 som egentligen bara täcker mat och vissa hygienartiklar. Den nya summan ska inkludera mat, hyra, tidning (som jag ALDRIG läser i stort sätt), bredband, telefon (som jag redan nu betalar min del av!), toalettartiklar. I princip allt alltså. Allt som finns i hemmet ska jag numera betala för. Det kanske är "rätt" eftersom jag är vuxen, men fuck, hon kommer ju att betala allt det där oavsett om jag bor hemma eller inte, kostnaden kommer att finnas kvar för henne att betala den dag jag flyttar.
Det kommer att bli nog jobbigt den dag jag faktiskt flyttar, då kommer jag inte under 3500, det vet jag oxå. Visst är det bra att lära sina barn att ta ansvar och att betala för sig men som sagt, Jag betalar 2000 i månaden, busskort på 600 kr, samt fika, luncher, bio, utekvällar och kläder och massor av andra små saker som jag inte ber henne att betala eftersom det inte känns rätt (trots att jag vet att många andra får sådana saker betalade hemma). Jag vet hur det är att betala för sig, jag behöver inte lära mig. Jag vet hur det är att snåla och hur det är att ligga vaken på nätterna och oroa sig över att pengarna inte ska räcka månaden ut och att veta att jag inte kan be min mamma om ett lån eftersom hon säker inte skulle gå med på det. Jag vet hur det är. Jag vet. Och jag förstår inte meningen med att behöva lida "i förskott". Varför inte låta mig spara pengar varje månad istället inför den dag jag flyttar och behöver de slantarna? Varför inte låta mig behålla pengarna och kanske ta körkortet fortare? Varför inte? Jo för att hon "känner så många som minsann måste betala hemma", "Det finns minsann ingen i din ålder, som har ett jobb, som slipper undan med mindre än 3500!, trots att de bor hemma", "banken har räknat ut att 3500 i månaden täcker alla sånna kostnader, och det är minimum. Det är billigt"


Mmmm, men visst. Skit i att jag mår piss var och varnannan natt på grund av att jag inte har ett heltidsjobb, att jag inte har några pengar alls över när månaden är slut som jag kan spara till körkortet för. Att jag ligger där i sängen och vrider och vänder på mig natt ut och natt in och brottas med tanken på hur mycket jag kan tänkas komma tjäna nästa månad, "kommer jag att klara mig nästa månad?" "har jag råd att gå på den där bion, nej jag stuntar i den i fall att jag inte skulle ha råd". Tack, jag vet hur det är.
Och jag vet att det kommer att bli värre när jag flyttar, men om jag inte behövde betala så mycket mer i månaden till min kära lilla mamma så kunde jag sparat dem i förbyggande syfte så kanske jag inte behöver ta så stort lån när jag måste börja plugga till hösten. Men det tänker hon inte på. Hon tänker bara på att jag minsann ska få lära mig hur det är att vara vuxen och att alla andra betalar så varför inte hennes barn? "du är inget undantag kajsa. Nej jag vet, har jag någonsin varit det? Har jag någonsin fått en fördel till delad mig, kanske en eller två men de är fan inte många eller mer än nån annan.

Jag måste bara tillägga att jag GÖR mer än de flesta hemma. Jag handlar alltid, alltid som i alltid, max en gång i månaden händer det att mamma handlar och då är det storhandling med bil som jag inte kan köra. Jag diskar efter maten och det är någon annan som lagat maten, men oftast är det JAG som har lagat den. 5 av 7 dagar säger vi, är det jag som lagar maten här hemma. Den är alltid klar när mamma och ronja kommer innanför dörren efter skola eller jobb. Den är varm, den är god och det är dukat och kastuller är diskade. Jag går med soporna, inte papperssopor dock, det gör ronja. Jag tvättar kanske en maskin om dagen. jag hänger tvätt och jag viker tvätt och jag delar ut tvätt. varje fredag dammsuger antingen jag eller ronja, men om det ska bli gjort får jag alltid göra det eller tvinga henne att göra det. Jag hjälper till att skiva matlista. Jag kommer springande så fort mamma vill ha hjälp med något, allt från klia på ryggen till att gå upp på vinden och ta ner något som HON behöver. Det skulle aldrig falla mig in att säga nej, det gör man inte. Jag tycker att jag är snäll men det är aldrig nog för henne. Jag vet att hon är stressad och mår dåligt över vissa saker med hennes jobb osv men det gör vi väl alla, man behöver inte ta ut det över andra bara därför.



Det är inte heller så att min mamma har det svårt ekonomiskt så att hon måste ta så mycket betalt av mig. Hon har ett bra jobb och en bra inkomst, kanske en del lån här och där men hon har så att hon klarar sig, hon har klarat sig hittils och skulle klara sig 6 månader tills jag flyttar hemmifrån.

3500 kr kan man göra mycket för.. Men jag ska bara göra en sak och det är att tillfredställa min mamma, som alltid. Hon får som hon vill.


Det här får inte tas fel, jag tycker om att hjälpa till hemma och jag har inte haft några problem med att betala hemma. Det är helt okej, men grejen är att det aldrig är nog. Jag älskar min mamma och det måste sägas. inget annat får tros. Men just i denna minut är jag ledsen.