Sunday, December 17, 2006

en gång ett arsle, alltid ett arsle.

Minnet av ett arsle...

Du låg bredvid mig.. din hand på min mage, mitt huvud på din arm. Jag var någonstans jag aldrig varit innan; i en annan del av staden, i ett pojkrum jag aldrig sett och tillsammans med dig som jag aldrig varit så nära. Det var sommar och solen stog redan hög när du skjutsade mig till bussen på din lilla cykel och jag hade fått en inblick i din barndom.


"Du är och förblir vad du var".. ett arsle.
Ett arsle som visat mig en annan värld, ett arsle som tagit mig till andra höjder än de jag var van vid. Ett arsle med en sångröst, tro det eller ej.. men när du låg där tätt intill mig och sjöng "Fan fan fan, det skulle vart du" kunde jag inte sluta le och är


Samma kväll skulle jag se Thåström och allt jag kunde tänka på var din mjuka, snygga kropp som jag haft tidigare.


JÄVLA ARSLE!
SNYGGA JÄVLA ARSLE!


jag är ett arsle oxå, jag vet.