höstväder och Kent

Usch vad jag är kramsjuk
Jag är pms-ig och kramsjuk på samma gång.
Jag är fortfarande förvirrad och vet ännu inte vad jag vill.
allt jag eg vet är att jag inte vill vara en ensam 30 åring utan man och barn om några år..Jag vill veta vad det är att vara riktigt jävla kär och riktigt jävla lycklig.

En till tenta på fredag.. känns inte jätte kul men den är på 3p så det borde inte vara alltför svårt. iof så trodde jag att jag klarat mig ganska bra på första tentan men det visade sig att det var på håret att jag klarade den och den var fan inte svår egentligen. Det oroar mig lite. Men det finns värre saker än omtentor antar jag.


så lyssnar jag på Kent igen efter alla dessa år. Det var längesen sist.
"mitt indiehjärta slår och slår" som jocke säger. Det gör det verkligen. Jag blir så glad av att lyssna på Goldfrapp, på Hard-Fi och på naive med the kooks. jag saknar mitt london och jag saknar mitt koko. jag saknar mitt liv som jag hade där. Det var ett bra liv trots allt.
Nu är jag här igen, sitter och ser tillbaka på hur bra allt var, jag har glömt allt det dåliga, alla nätter jag grät och hur jobbiga barnen kunde vara. Men är det inte bra det då? att jag glömer det och ser till allt det bra istället?
Jag tänker på Neville.. the best i ever had.. han är det snyggaste och snällaste i världen, jag borde satsat på honom från början eg men jag valde ben, eller ben valde mig.

usch jag vill kramas och pussas hela dagarna